söndag 6 april 2008

Feminister från helvetet.

Det är du som förstör för kvinnor. Jag måste få kalla mig feminist då jag anser att kvinnor borde ha exakt samma förutsättningar som män. Men jag blir rädd för att kalla mig feminist då det innebär att det troligen finns en risk att jag hamnar i samma grupp som dig, Lisa Gålmark. Då kallar jag mig hellre humanist, då feminismen allt för ofta handlar om att ge igen på mannen. Du skriver, och jag citerar;

"Varför sitter hon snällt kvar vid bordet? Varför reser hon och hennes gelikar sig inte? Fattar de inte att det bara är att gå? Fattar de inte att de är fria?

Så kan man kanske fråga. Eller så kan man klia sig ordentligt i hårbotten och undra: varför slår han sin partner, den före detta finansministern i Kungamordet? Varför slutar han inte hota, slå och vilja döda? Varför går han inte?

Och vidare: varför är han offer för sina handlingar – och hon ansvarig för dem? Varför förmodas hon som fråntagits sin kraft ha kraften att gå? Varför är det den slagna som förväntas flytta på sig och inte den som slår? Varför är det kvinnor det är fel på? Varför placeras inte ansvaret där det hör hemma?"


Jag är inte helt säker på att jag orkar fortsätta bloggen, för jag blir så arg. Det är så dumt så jag vill bara sjunka ner genom jorden för din skull.

Du måste väl förstå att det inte handlar om att lägga skulden på kvinnan? Det handlar om att berätta för omvärlden, det handlar om att få hjälp att sätta dit den förbannade jävla människan som slår. Om kvinnan inte reser sig och går och skaffar hjälp, hur ska någon då veta att hon behöver hjälp?

En hustrumisshandlare är ett svin, och likt alla andra svin som gör andra svinaktiga saker så kommer de inte bara resa sig och gå.. det borde vara rätt så givet.. eller? När jag har rånat banken och åker iväg med en säck pengar, inte fan är det kassörskans/kassörens fel bara för att jag inte åker till polisen och ger upp?

Jag tror, och antar, att en misshandlad kvinna stannar för att de inte vill förlora det bra som de tror att de ändå har, för det verkar alltid finnas något bra med den här schizofrena älskade mannen/hustrumisshandlaren. Det svåra för en misshandlad kvinna är att inse att kärleken kommer hon få igen, trots att hon ger upp den misshandelsblandade kärleken hon har nu. Det svåra är att be om hjälp. Det svåra är att sluta skämmas för något som inte är hennes fel.

Det svåra är när du sätter tankar i deras huvuden som lyder "Exakt, jag ska sitta kvar, han ska gå."

Lycka till.

Inga kommentarer: