Jag läste en artikel på Aftonbladet.se som jag har funderat en del över. Den handlade om att hjärnan inte förstår de långsiktiga vinsterna med att t.ex. träna. Att man får övertala hjärnan att "Hey, jag vet att det känns jobbigt att ta tag i det här, men du måste väl fatta att vi vinner på det i längden?".
Hade jag trott på gud så hade jag stämt honom för det här grova konstruktionsfelet. Tänk dig att du köper en ny Ferrari, sätter dig i den, och så saknar den ratt! (vi utgår ifrån att du är dum nog att inte titta inuti först) Lite så känns det, vem som helst fattar väl att träning är bra för oss. Vem som helst fattar väl att det är bra att äta nyttigt. Vem som helst fattar väl att det är bra att dricka ordentligt med vatten under dagarna och vem som helst fattar väl att det ska sitta en ratt i den jävla Ferrarin? Ändå verkar det inte som att vem som helst fattar det. Jag kan till exempel inte förmå mig att sticka och styrketräna lite efter jobbet som jag gjorde vid den här tiden förra året innan jag bröt handleden.. Varför? Jag kommer ihåg hur bra jag mådde av det. Hur stark jag var. Men jag kan helt enkelt inte förmå min stackars lilla hjärna att fatta det här.
Ska det verkligen vara så svårt?
Vad gör du för att övertala dig själv?
2 kommentarer:
Ja, det är helt sjukt hur det fungerar. Knäppt att man har så dålig självdisciplin. Jag är glad att jag har handbollen, jag hade nog aldrig klarat av att träna på egen hand. Och den dag jag lägger av med handbollen kommer jag tvinga mej själv att gå med i nån slags träningsform, typ ju-jutsu eller någon annan kampsport, så att jag tränar på bestämda tider. Gå ut och springa är det värsta jag vet (när det gäller träning).
Guuud vilken läskig bild! :P
Skicka en kommentar